Epilepsi och arbete - yrkesval

Människor som har epilepsi kan finnas inom de allra flesta yrkesområden. När det gäller framtida yrkesval är det intresse, fallenhet och begåvning som, precis som för alla andra, bör styra vad man väljer. När man söker arbete ska man bedömas efter sina kvalifikationer för detta arbete på samma sätt som andra sökande. Vid intervju kan det då t ex vara bra att tänka på att inte presentera sig på följande vis: "Hej, jag heter Kalle Olsson och jag har epilepsi!" Man gör då epilepsin till huvudnummer och inte varför man tror man skulle kunna passa bra för och är intresserad av det här arbetet. Bättre att presentera sig själv med sina meriter och intressen. Naturligtvis ska man inte göra epilepsin till någon hemlighet, men den informationen kan komma i ett senare steg. Att chefer och arbetskamrater är informerade om epilepsin känns ofta som en trygghet för båda parter.

Medicinering hjälper oftast

De flesta med epilepsi kan bli helt anfallsfria med väl inställd medicinering, och för dem är nästan alla typer av arbeten möjliga. En del individer med epilepsi blir dock inte helt anfallsfria trots medicinering och för dessa kan en del arbeten vara olämpliga. Dit kan arbeten höra som kan medföra risk att skada sig själv eller andra vid anfall eller arbete där precision och uppmärksamhet är av största vikt.

Satsa på ditt drömyrke

Vid återkommande epilepsianfall är det inte möjligt att vara yrkeschaufför eller pilot, ibland kan också krävas körkort för andra tjänster, detta kan då vara en begränsning man har att ta hänsyn till. Att arbeta på hög höjd, t ex på byggnadsställningar eller vid vissa arbetsmaskiner kan också vara mindre lämpligt. Hur situationen är för den enskilde måste bedömas individuellt.

Har man ett "drömyrke" som man gärna vill satsa på och utbilda sig inom är det klokt att man innan tar reda på vad som gäller. Vill man bli yrkeschaufför och t ex köra långtradare gäller att man måste ha minst 5 års anfallsfrihet och är man yrkeschaufför och får epilepsi-anfall kan man inte fortsätta med detta utan riskerar mista arbetet. Har epilepsin debuterat i barndomen-tonåren och fortfarande gör sig påmind när man är i ålder för att välja inriktning på studier o s v är det viktigt att rådgöra med t ex läkare, epilepsisjuksköterska eller kurator. Också SYO-konsulent och arbetsförmedling kan ge råd.

På de allra flesta arbetsplatser kan man dock arbeta om man har epilepsi, även om man har anfall ibland. Har man t ex fabriks- eller verkstadsarbete så kan man ibland lösa det hela genom att byta avdelning eller kanske ändra något på arbetsuppgifterna. Tyvärr finns fortfarande på många håll, även på arbetsplatser, en bristande kunskap om epilepsi. Detta kan leda till rädsla och oro och man kan känna sig diskrimerad i arbetslivet p g a epilepsin. Där kan mer resurser behövas för att utbilda och informera människor om epilepsi. Med kunskap kan man mota obefogad rädsla och oro. Fler epilepsisjuksköterskor med möjlighet att arbeta med utåtriktad information skulle kunna vara ett sätt att förbättra detta.

Tips : Se möjligheterna, i arbetslivet finns fler sådana än hinder! Och kom ihåg att Du i första hand är den vanliga människa Du är, Du är inte din diagnos!

Mona Olofsson
Epilepsikonsulent/Leg sjuksköterska
Barn- och Ungdomsmedicin/Neurologmottagningen, Falu lasarett, Falun