Denna sida är medicinskt faktagranskad.

Hur ställer läkaren diagnos?

För att en läkare ska kunna ställa diagnosen epilepsi måste det naturligtvis göras en grundlig utredning. Det första läkaren gör är därför att ta en anamnes. Anamnes betyder sjukdomshistoria och innebär att patienten och en anhörig eller någon annan som bevittnat ett anfall får berätta vad som hänt och vad som kan ha utlöst det. Utifrån berättelsen kan läkaren se om det kan röra sig om "äkta" epilepsi eller om anfallen har en annan orsak. Anamnesen ligger också till grund för vilka undersökningar som behöver göras och vilken behandling som kan bli aktuell.

Händelser som talar för epilepsi är till exempel; att man faller utan förvarning och sedan spänner sig i hela kroppen för att sedan krampa. Det är heller inte ovanligt att man mot slutet av anfallet inte kunnat hålla urinen eller avföringen. Anfallet kan också ha börjat med ryckningar i exempelvis en arm, ett ben eller i ansiktet och man har sedan tappat medvetandet. Man talar då om ett sekundärt generaliserat anfall.

Om läkaren misstänker epilepsi kompletteras anamnesen med undersökningar.

Undersökningar

EEG, Elektroencefalografi

EEG är en mätning av hjärnans elektriska aktivitet. Undersökningen görs i de allra flesta fall där läkaren misstänker epilepsi. Hos många som har epilepsi kan man se en avvikelse i den elektriska aktiviteten även mellan anfallen. Men EEG kan också vara normalt hos en person med epilepsi.

Datortomografi

Datortomografi är en röntgenundersökning som görs på de allra flesta patienter som får epilepsi. Numera är strålningsdosen inte särskild hög. Fördelen är att den går snabbt, cirka 5 till 10 minuter.

Magnetkameraundersökning

Magnetkameran ger mycket detaljerade bilder av hjärnan och görs allt oftare vid utredning av epilepsi. Undersökningen tar längre tid att genomföra än datortomografi.

Blodprover

Vid utredning av patienter med epilepsi tas även blodprover. Det kan till exempel vara blodvärden, saltbalans och ämnesomsättning som kontrolleras.

Prov av ryggmärgsvätska

För att utesluta andra sjukdomar som till exempel infektioner och inflammationer i nervsystemet tar man i vissa fall prover från ryggmärgsvätskan.

Sidan uppdaterad: 2009-04-20